5 och ett halvt år har du blivit. Du har dessutom blivit storasyster och börjat på nytt dagis (Skatan/Hamnskolan). I morse när jag och Vilmer lämnade träffade du Disa på båten. Disa är en av dina nya kompisar på dagis. Du verkar trivas, både på dagis och i största allmänhet. Jag ser att du hamnar lite mellan två gäng på dagis. Det verkar dock inte störa dig. Det kanske t o m är så att umgänget blir dubbelt så stort istället. Jag kan annars känna igen mig lite i det jag ser i dig och ditt förhållande till kompisar. Du är den ”snälla” i det tuffa kompisgänget och du är kanske den ”tuffa” i det snälla kompisgänget. Det var likadant för mig i tonåren. Mina gamla kompisar var det lite ”hårdare” gänget. I det sammanhanget blev jag den snälla. När jag sedan började umgås mycket med ett lite ”snällare” gäng, blev jag den ”busiga”. Så kan det gå…
Här hemma har du växt in i storasysterrollen på ett fantastiskt sätt. Du är så mån om att Ville ska må bra och du verkar tycka att det är jättekul med en lillebror. Nu ska du dessutom snart bli storasyster till ytterliggare en liten. En flicka hoppas du på eftersom du redan har en lillebror. Det kändes som det kom en brytpunkt i somras. Under våren hade du haft ont i magen och du verkade inte riktigt bekväm i dig själv. Men under sommaren åkte vi bland annat till Mumindalen och även resten av sommaren gjorde vi en hel del saker hela familjen där du hamnade i centrum. Jag tror att du blommade ut lite grann, för efter sommaren har du mått bättre på alla plan. Det är möjligt att storasysterrollen var ett par för stora skor som du helt plötsligt växte i eller så var det sommarens alla lekar som gav dig den bekräftelse du naturligtvis behöver och måste ha. Nu när andra föräldrar beklagar sig över sina trotsiga och bråkiga femåringar säger jag bara att Du är helt fantastisk.
Det är klart vi även numera har våra duster, både du och jag och du och mamma. Men dom är inte i närheten av hur det kunde se ut till och från i våras. Hösten 2006 känns du helt enkelt väldigt harmonisk och det är väldigt kul att få följa med på din resa i utvecklingen. Man märker hur mycket du går och funderar på saker och ting. I förra veckan kom du med iakttagelsen att ”tankar är osynliga”. ”Ingen annan än jag kan se mina tankar och ingen kan heller ta mina tankar” sa du och jag var tvungen att stanna till för en sekund. Du har dina små filosofiska funderingar. Nästan varje dag kläcker du ur dig någonting som får mig att gapa. Du är inte längre en glad och nyfiken ettåring, du är en glad, nyfiken, funderande och resonerande femåring som snart ska börja skolan.