tisdag 17 december 2002

En vecka kvar till jul och Du är fortfarande lite krasslig. Febern har sjunkit sedan i går, så har vi tur är den borta i morgon. Det börjar bli lite rastlöst för både dig och mig här hemma eftersom alternativen minskar radikalt när man inte kan gå ut. Vi får nöja oss med det lilla, dvs bläddra i böcker, bygga lego, titta på tv ... Din mamma har lite bättre fantasi i sådana här lägen och skulle säkert råda bot på rastlösheten lite bättre än jag gör. Du och din mamma är verkligen ett vackert par. Att se hur du lyser upp när hon kommer hem gör mig alldeles knäsvag. Det räcker med att jag säger att mamma snart kommer, så får Du något förväntansfullt i blicken och pekar mot dörren. ”Mamma” säger Du och skrattar. När det gäller ord tycker jag att Du artikulerar dig bättre och bättre. Tidigare hette vi ”babba” och ”mabba”, men nu säger du faktiskt ”pappa” och ”mamma”. Du säger också ”hej”, helt enligt instruktionsboken. Det dröjer nog inte länge förrän det sprutar ”riktiga” ord ur dig. Man märker också hur Du bättre och bättre kopplar ordet till dess innebörd. ”Hej” innebär en vänskaplig hälsningsfras. ”Nu skall vi bada” får dig att gå in i badrummet och klä av dig kläderna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar