Det har runnit en del snö längs Åsögatan sen sist. Mycket har hänt. Julen har passerat och vi är en bra bit på väg in i det nya året. Blask har ersatts av kyla och snö som har ersatts av sol och fågelkvitter. Det är nåt speciellt med den årstiden när fågelsången kommer närmare och de tunga vinterkläderna förpassar in i garderoben. Skillnaden mellan sol och skugga är nog aldrig så stor som i mars. Man klär sig antingen för varmt eller för kallt. Det finns liksom inga perfekta marskläder. Så fort vi tar av oss går vi in i ett mörkt blåshål är när vi tar på oss igen skiner solen som hetast. Tiden går fort nu. Det var inte länge sedan vi tog våra höstpromenader i Vitan, då med den gamla vagnen. Vi är nu inne på den fjärde i ordningen. Den första, liggvagnen gick bulten sönder på. Dessutom växte du så smått ur den. Det där med kombinerad ligg- och sittvagn var kanske inte så lyckat ändå. Så, nu vet man det. Efter det fick du åka i mamma Karins gamla resvagn i ett par månader. Den historien tog slut några timmar efter att mamma åkt till Portugal. Ungefär vid Götgatan på väg till Skånegläntan gick den bara av. Du förstår att jag blev en aning stressad den gången. Ensam i stan med dig, utan din mammas trygga hand fick jag raskt köpa en ny vagn. En italiensk modell med snurrhjul som var hur lätthanterlig som helst... i stan... och på sommaren. Den italienska trottoarvagnen klarade hösten, men vintern var för tuff... eller så hade det inte med årstiden att göra. Dessutom var det kanske lika bra. Du gillade aldrig riktigt att bli fastspänd. Den nya erbjuder mycket mer rörelsefrihet.
Det känns både som en evighet sen jag skrev sist, samtidigt som det känns som det var i går. Du har vuxit både fysikt och mentalt. Vi går inte längre till öppna förskolan på dagarna. Jag har börjat jobba och Du har påbörjat din egen resa, utan mamma och pappas totala kontroll. Känns allt lite konstigt. Under dina första 20 månader levde vi i någon form av undantagstillstånd. Du var antingen med din mamma eller med mig. Våra liv var helt upplagda efter det. Allt annat kom i andra hand. Du kommer naturligtvis fortfarande i första hand, men nu har din mamma och jag återgått till vad vi gjorde innan Du kom till världen. Du går på dagis och vi gör något annat. På något vis är allt som vanligt, men ändå inte. Jag kan nu blicka tillbaka på den tid Du och jag tillbringade hela dagarna tillsammans och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar det. Samtidigt som jag inte för en sekund ångrar att Du började på dagis. Du stormtrivs verkligen där. Många morgnar har inletts med långa haranger om Maja, Tea, Linnea, Hanna och alla dom andra som fyller ditt liv på dagarna. Och tydligen är du också en liten solstråle nästan jämnt på dagis. Dina fröknar (Karin och Yasmine) säger att du springer omkring med ett ständigt leende på läpparna. Din uppskattning av dina kompisar visas också i att Du gärna gillar att kramas. Än så länge är allt toppen på dagis alltså. Inskolningen som började i slutet av januari gick som en dans. Helgen innan inskolningen började passade din mamma och jag på att ta en avstickare till Tallinn, medan du tillbringade tre dagar med farmor och farfar. Det är möjligt att det var nyttigt för dig eftersom du för första gången var i från oss flera dar. Hmmm, det är naturligtvis svårt att säga om det var bra eller dåligt tajmat. Hade inskolningen gått dåligt hade vi förmodligen funderat om det verkligen var så bra att lämna dig i tre dar precis innan dagisstarten. Sånt kan man aldrig riktigt veta. Vi hade i alla fall en mysig vistelse på andra sidan Östersjön, även om vi naturligtvis längtade (kände saken....)
Camilla som inskolade dig är inte längre kvar på förskolan. Hon tackade för sig och begav sig till Australien. Man kan naturligtvis inte som förälder kräva att personalen skall stanna för evigt. Villkoren för förskolepersonal kunde vara mycket bättre och många framförallt yngre känner väl att det finns annat här i livet. Lite sorgligt var det ändå eftersom Du verkligen gillade henne.
Det är dock tur att din mamma och jag har så pass fria tider som vi har eftersom du varit sjuk en del. Dessutom kan vi hämta dig klockan tre varje dag utan att våra sysslor blir allt för lidande. Din mamma verkar trivas bra i skolan. Hon är mer engagerad nu än när hon var gravid. Inte så konstigt kanske med tanke på det som väntade. Jag trivs också bra med mina halvtidstjänster. Varannan dag sitter jag hemma och skriver om gräsrotskulturer på Internet och varannan dag åker jag i väg till frihamnen för att skriva material till frågesporter på TV4 (Ordjakten och Pussel).
Eftersom din mamma har problem med höfterna får jag i bland flytta ut i vardagsrummet när du inte vill sova i din egen säng. Sängen är lite för trång för alla tre. I natt var en sådan natt när du somnade om och vaknade till om vartannat i en timmes tid ungefär. Då brukar enda lösningen vara att bära över dig till oss och eftersom klockan bara var ett så ... Då är det ljuvligt att vakna upp efter ensamheten till din röst, när du står bredvid soffan och undrar varför pappa inte sover inne hos er. Språket kommer sakta men säkert. Du babblar på som aldrig förr. Även om orden kanske inte är enligt boken alla gånger, så hör man hur du lägger ihop saker och ting. Det är inte längre enstaka ord, utan fullständiga meningar. Det är också kul att höra dig leka för dig själv. Det är nåt du har lärt dig på dagis. I långa stunder kan du sitta med din docka och hans kompisar och man hör hur Du skapar egna fantasivärldar.