torsdag 5 oktober 2017
Du är sexton år nu med allt vad det innebär och det är klart att jag ibland kan känna en liten tagg i hjärtat. Likt de flesta andra tonåringar är du på väg bort. Du har börjat vara ute mer än du är hemma och det är naturligtvis bara som det ska. Och att du känner att vi överbeskyddar och kontrollerar dig är också helt naturligt. Konstigt vore det annars. Livet som tonåring är som ett gummiband där du vill testa vingarna och vi vill hålla dig kvar men ändå inte. Jag är i alla fall väldigt stolt över vad det har blivit av dig.
torsdag 22 september 2016
Mycket vatten har runnit under broarna sen sist. Nu går du i nian i Eriksdalsskolan. Snart ska du söka in till gymnasiet. Tiden går. När jag antecknade som mest var du drygt ett år gammal och dagarna fylldes av att vi gick runt bland lekparkerna på Södermalm. Nu ska du som sagt börja gymnasiet och jag märker inte riktigt av den stress som vissa av dina kompisar visar inför språnget. Och på nåt märkligt sätt inbillar jag mig att vad du än hamnar kommer du landa med fötterna nedåt. Det känns som att du är ganska easy going inför tillvaron. Vad som än händer landar du mjukt. Du har helt enkelt växt upp och blivit en klokt resonerande femtonåring.
fredag 26 juni 2009
onsdag 10 juni 2009
Vill bara titta in och säga att jag tänker på dig. I måndags hade du kompisen Thea på besök och det kändes lite kul att du tog initiativ till att leka med någon utanför ditt vanliga gäng. Ibland kan det kännas som att ni är lite väl tuffa mot varandra och andra i det gänget, så det vore kul om du på allvar börjar hitta andra ”bästisar”. Det där med vilka kompisar man ”bör” leka med är naturligtvis inte lätt, framförallt inte för en 8-åring.
Häromdagen visade du också prov på avancerade filosofiska resonemang när du började resonera kring ”jaget” på ett väldigt vuxet sätt. Din pappa blev i alla fall väldigt imponerad även om jag vet att tankarna kan vara jobbiga.
Annars är du väldigt mycket upp och ner just nu. Vissa dagar är du lättirriterad och extra känslig. Ibland känns det som att du vill ha väldigt mycket bekräftelse och inte känner dig riktigt säker på vår kärlek. Hoppas att du förstår att vi älskar dig även om det emellanåt blir mycket tjat från vår sida. Andra dagar kan du vara hur harmonisk och ödmjuk som helst. Det känns också som att humörsvängningarna främst kommer till uttryck här hemma, vilket naturligtvis är precis som det ska. Malvas fröknar brukar exempelvis ofta kommentera hur gullig de tycker att du är med dina småsyskon, och då framförallt när farmor hämtar. När vi inte är med, blir du ställföreträdande mamma och hjälper både Malva och Ville att plocka ihop sina saker och kläder.
måndag 1 juni 2009
Tiden bara rinner iväg. I maj fyllde du åtta år och det händer så mycket saker i ditt liv som jag ska återkomma till en annan dag eftersom jag nu måste ta båten över för att hämta dina småsyskon, Malva två år och Vilmer snart fyra år, på Skutans dagis, och dig på Hamnskolan. Om en vecka ska du ha din första ”riktiga” skolavslutning eftersom ditt första skolår då är till ända.
tisdag 21 november 2006
5 och ett halvt år har du blivit. Du har dessutom blivit storasyster och börjat på nytt dagis (Skatan/Hamnskolan). I morse när jag och Vilmer lämnade träffade du Disa på båten. Disa är en av dina nya kompisar på dagis. Du verkar trivas, både på dagis och i största allmänhet. Jag ser att du hamnar lite mellan två gäng på dagis. Det verkar dock inte störa dig. Det kanske t o m är så att umgänget blir dubbelt så stort istället. Jag kan annars känna igen mig lite i det jag ser i dig och ditt förhållande till kompisar. Du är den ”snälla” i det tuffa kompisgänget och du är kanske den ”tuffa” i det snälla kompisgänget. Det var likadant för mig i tonåren. Mina gamla kompisar var det lite ”hårdare” gänget. I det sammanhanget blev jag den snälla. När jag sedan började umgås mycket med ett lite ”snällare” gäng, blev jag den ”busiga”. Så kan det gå…
Här hemma har du växt in i storasysterrollen på ett fantastiskt sätt. Du är så mån om att Ville ska må bra och du verkar tycka att det är jättekul med en lillebror. Nu ska du dessutom snart bli storasyster till ytterliggare en liten. En flicka hoppas du på eftersom du redan har en lillebror. Det kändes som det kom en brytpunkt i somras. Under våren hade du haft ont i magen och du verkade inte riktigt bekväm i dig själv. Men under sommaren åkte vi bland annat till Mumindalen och även resten av sommaren gjorde vi en hel del saker hela familjen där du hamnade i centrum. Jag tror att du blommade ut lite grann, för efter sommaren har du mått bättre på alla plan. Det är möjligt att storasysterrollen var ett par för stora skor som du helt plötsligt växte i eller så var det sommarens alla lekar som gav dig den bekräftelse du naturligtvis behöver och måste ha. Nu när andra föräldrar beklagar sig över sina trotsiga och bråkiga femåringar säger jag bara att Du är helt fantastisk.
Det är klart vi även numera har våra duster, både du och jag och du och mamma. Men dom är inte i närheten av hur det kunde se ut till och från i våras. Hösten 2006 känns du helt enkelt väldigt harmonisk och det är väldigt kul att få följa med på din resa i utvecklingen. Man märker hur mycket du går och funderar på saker och ting. I förra veckan kom du med iakttagelsen att ”tankar är osynliga”. ”Ingen annan än jag kan se mina tankar och ingen kan heller ta mina tankar” sa du och jag var tvungen att stanna till för en sekund. Du har dina små filosofiska funderingar. Nästan varje dag kläcker du ur dig någonting som får mig att gapa. Du är inte längre en glad och nyfiken ettåring, du är en glad, nyfiken, funderande och resonerande femåring som snart ska börja skolan.
torsdag 14 april 2005
Du är nu snart 4 år och jag fyllde igår 37. Jag ser att det är mer än två år sedan jag var inne och skrev sist. Du har blivit en ganska så stor flicka nu. Bland de äldre på dagis är Du och snart skall Du också bli storasyster. Din mamma sitter i soffan och väntar på att jag skall komma och titta på tv med henne, så jag tänkte mest bara säga hej så här en regnig dag i april när Du är hemma från dagis på grund av vattkoppor.
måndag 24 mars 2003
Det har runnit en del snö längs Åsögatan sen sist. Mycket har hänt. Julen har passerat och vi är en bra bit på väg in i det nya året. Blask har ersatts av kyla och snö som har ersatts av sol och fågelkvitter. Det är nåt speciellt med den årstiden när fågelsången kommer närmare och de tunga vinterkläderna förpassar in i garderoben. Skillnaden mellan sol och skugga är nog aldrig så stor som i mars. Man klär sig antingen för varmt eller för kallt. Det finns liksom inga perfekta marskläder. Så fort vi tar av oss går vi in i ett mörkt blåshål är när vi tar på oss igen skiner solen som hetast. Tiden går fort nu. Det var inte länge sedan vi tog våra höstpromenader i Vitan, då med den gamla vagnen. Vi är nu inne på den fjärde i ordningen. Den första, liggvagnen gick bulten sönder på. Dessutom växte du så smått ur den. Det där med kombinerad ligg- och sittvagn var kanske inte så lyckat ändå. Så, nu vet man det. Efter det fick du åka i mamma Karins gamla resvagn i ett par månader. Den historien tog slut några timmar efter att mamma åkt till Portugal. Ungefär vid Götgatan på väg till Skånegläntan gick den bara av. Du förstår att jag blev en aning stressad den gången. Ensam i stan med dig, utan din mammas trygga hand fick jag raskt köpa en ny vagn. En italiensk modell med snurrhjul som var hur lätthanterlig som helst... i stan... och på sommaren. Den italienska trottoarvagnen klarade hösten, men vintern var för tuff... eller så hade det inte med årstiden att göra. Dessutom var det kanske lika bra. Du gillade aldrig riktigt att bli fastspänd. Den nya erbjuder mycket mer rörelsefrihet.
Det känns både som en evighet sen jag skrev sist, samtidigt som det känns som det var i går. Du har vuxit både fysikt och mentalt. Vi går inte längre till öppna förskolan på dagarna. Jag har börjat jobba och Du har påbörjat din egen resa, utan mamma och pappas totala kontroll. Känns allt lite konstigt. Under dina första 20 månader levde vi i någon form av undantagstillstånd. Du var antingen med din mamma eller med mig. Våra liv var helt upplagda efter det. Allt annat kom i andra hand. Du kommer naturligtvis fortfarande i första hand, men nu har din mamma och jag återgått till vad vi gjorde innan Du kom till världen. Du går på dagis och vi gör något annat. På något vis är allt som vanligt, men ändå inte. Jag kan nu blicka tillbaka på den tid Du och jag tillbringade hela dagarna tillsammans och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar det. Samtidigt som jag inte för en sekund ångrar att Du började på dagis. Du stormtrivs verkligen där. Många morgnar har inletts med långa haranger om Maja, Tea, Linnea, Hanna och alla dom andra som fyller ditt liv på dagarna. Och tydligen är du också en liten solstråle nästan jämnt på dagis. Dina fröknar (Karin och Yasmine) säger att du springer omkring med ett ständigt leende på läpparna. Din uppskattning av dina kompisar visas också i att Du gärna gillar att kramas. Än så länge är allt toppen på dagis alltså. Inskolningen som började i slutet av januari gick som en dans. Helgen innan inskolningen började passade din mamma och jag på att ta en avstickare till Tallinn, medan du tillbringade tre dagar med farmor och farfar. Det är möjligt att det var nyttigt för dig eftersom du för första gången var i från oss flera dar. Hmmm, det är naturligtvis svårt att säga om det var bra eller dåligt tajmat. Hade inskolningen gått dåligt hade vi förmodligen funderat om det verkligen var så bra att lämna dig i tre dar precis innan dagisstarten. Sånt kan man aldrig riktigt veta. Vi hade i alla fall en mysig vistelse på andra sidan Östersjön, även om vi naturligtvis längtade (kände saken....)
Camilla som inskolade dig är inte längre kvar på förskolan. Hon tackade för sig och begav sig till Australien. Man kan naturligtvis inte som förälder kräva att personalen skall stanna för evigt. Villkoren för förskolepersonal kunde vara mycket bättre och många framförallt yngre känner väl att det finns annat här i livet. Lite sorgligt var det ändå eftersom Du verkligen gillade henne.
Det är dock tur att din mamma och jag har så pass fria tider som vi har eftersom du varit sjuk en del. Dessutom kan vi hämta dig klockan tre varje dag utan att våra sysslor blir allt för lidande. Din mamma verkar trivas bra i skolan. Hon är mer engagerad nu än när hon var gravid. Inte så konstigt kanske med tanke på det som väntade. Jag trivs också bra med mina halvtidstjänster. Varannan dag sitter jag hemma och skriver om gräsrotskulturer på Internet och varannan dag åker jag i väg till frihamnen för att skriva material till frågesporter på TV4 (Ordjakten och Pussel).
Eftersom din mamma har problem med höfterna får jag i bland flytta ut i vardagsrummet när du inte vill sova i din egen säng. Sängen är lite för trång för alla tre. I natt var en sådan natt när du somnade om och vaknade till om vartannat i en timmes tid ungefär. Då brukar enda lösningen vara att bära över dig till oss och eftersom klockan bara var ett så ... Då är det ljuvligt att vakna upp efter ensamheten till din röst, när du står bredvid soffan och undrar varför pappa inte sover inne hos er. Språket kommer sakta men säkert. Du babblar på som aldrig förr. Även om orden kanske inte är enligt boken alla gånger, så hör man hur du lägger ihop saker och ting. Det är inte längre enstaka ord, utan fullständiga meningar. Det är också kul att höra dig leka för dig själv. Det är nåt du har lärt dig på dagis. I långa stunder kan du sitta med din docka och hans kompisar och man hör hur Du skapar egna fantasivärldar.
tisdag 17 december 2002
En vecka kvar till jul och Du är fortfarande lite krasslig. Febern har sjunkit sedan i går, så har vi tur är den borta i morgon. Det börjar bli lite rastlöst för både dig och mig här hemma eftersom alternativen minskar radikalt när man inte kan gå ut. Vi får nöja oss med det lilla, dvs bläddra i böcker, bygga lego, titta på tv ... Din mamma har lite bättre fantasi i sådana här lägen och skulle säkert råda bot på rastlösheten lite bättre än jag gör. Du och din mamma är verkligen ett vackert par. Att se hur du lyser upp när hon kommer hem gör mig alldeles knäsvag. Det räcker med att jag säger att mamma snart kommer, så får Du något förväntansfullt i blicken och pekar mot dörren. ”Mamma” säger Du och skrattar. När det gäller ord tycker jag att Du artikulerar dig bättre och bättre. Tidigare hette vi ”babba” och ”mabba”, men nu säger du faktiskt ”pappa” och ”mamma”. Du säger också ”hej”, helt enligt instruktionsboken. Det dröjer nog inte länge förrän det sprutar ”riktiga” ord ur dig. Man märker också hur Du bättre och bättre kopplar ordet till dess innebörd. ”Hej” innebär en vänskaplig hälsningsfras. ”Nu skall vi bada” får dig att gå in i badrummet och klä av dig kläderna.
måndag 16 december 2002
Du har varit sjuk ett tag nu. Det började med en ögoninflammation i onsdag när vi var på Luciafirande med öppna förskolan uppe i Sofiakyrkan. Annars var ditt första besök i en kyrka en trevlig bekantskap. Du var speciellt förtjust i att springa omkring längs bänkarna. Det räckte med att jag svävade i väg för någon sekund så var Du borta. Med snabba fötter hade Du då jagat i väg utom synhåll för att sedan titta fram mellan några bänkar. Det är verkligen tråkigt att vi inte kan vara på förskolan i dag. Du visar sådan glädje varje gång vi är där.
I lördags fick Du smaka på det berömda Bullandöjulbordet. Du åt inte så mycket, men vi andra åt tills vi storknade. Besöket var så här i efterhand kanske inte så lyckat för din del efter som Du i går blev sämre. Febern närmade sig 39 grader och Du sov inget vidare i natt, vilket din mamma och jag då inte heller gjorde. Jag känner mig så hjälplös när Du ligger och lider i ditt snörvlande. Du förstår ju inte varför Du mår så dåligt eller varför Du blir så grinig. Hoppas Du blir bättre under de närmsta dagarna.
torsdag 5 december 2002
I dag var Du verkligen överlycklig när Du sprang omkring och showade för alla på förskolan. I bland blev jag nästan orolig över att det gick lite väl fort. I vissa stunder sprang Du bara omkring som en virvelvind och lyckotjöt. Du var så uppe i varv att det blev lite svårt att få dig att komma ner på jorden.
onsdag 4 december 2002
måndag 2 december 2002
Dagens stora upptäckt var indiantältet på förskolan. Det var nog första gången jag såg dig ha så kul tillsammans med andra barn på förskolan. Din pappa hamnade helt i skymundan när Du sprang och busade runt och in i det lilla tältet. Hmmm, en julklapp kanske? I går träffade Du också massa barn hemma hos Kalle som fyllde 3 år.
fredag 29 november 2002
torsdag 28 november 2002
Ytterligare en dag på förskolan. I bland kan jag tycka att Du är lite osjälvständig. Många av de andra barnen springer omkring utan att bry sig om vad mamma eller pappa befinner sig, men Du vill ofta bli uppbackad av mig. Jag märker också att Du ofta söker bekräftelse hos andra vuxna. Du går fram och flörtar hejvilt för att få en respons. Det märks att Du är en aning konfunderad. I alla andra sammanhang är ju Du i centrum av showen. Du får all den uppmärksamhet Du vill ha. Men här är det inte riktigt så och jag kan se att Du kan bli lite konfunderad över detta. Det är kanske också därför som Du känns lite osjälvständig just nu. Det börjar sakta gå upp för dig att vuxnas uppmärksamhet i bland kan riktas åt andra håll än ditt. Därför kanske Du kräver extra mycket bekräftelse av din mamma och mig just nu. Känns en aning marigt hur man skall hantera det. Å ena sidan vill man ju ge dig allt det Du vill ha. Å andra sidan vill man också att Du skall bli en självständig tjej som inte alltid behöver mamma och pappa vid din sida. Sovproceduren är en annan självständighetsprocedur vi måste ta tag i. Just nu måste både mamma och pappa ligga vid din sida när Du somnar och sedan vaknar Du nästan alltid fram på småtimmarna och vill ligga i vår säng. Det är svårt det där. Man vet inte alltid vilket ben man bör stå på. Du kanske också märker av att vi brottas med de här problemen och därför blir extra frustrerad.
onsdag 27 november 2002
Efter en dags frånvaro var vi i dag tillbaka på förskolan. Hugo och pappa Lasse var i dag tillbaka. Du verkade en aning pappigare och blygare än i måndags. Misstänker att det precis som för oss vuxna går lite i vågor. Vissa dagar kan jag känna mig hur social som helst, medan jag andra dagar helst är för mig själv. Det vore väl konstigt om Du skulle fungera annorlunda. En möjlig orsak till blygheten i dag kan ha varit att Du kände dig förlöjligad. En annan pappa härmade dig när Du tog en stor tugga av smörgåsen. Det var bara ett sätt för honom att hälsa, men Du verkade bli generad och var inte riktigt dig själv på ett tag efter det. Du kände förmodligen att han gjorde sig lustig på din bekostnad. Din mamma och jag får nog vara lite vaksamma på sådant. Vi vill naturligtvis inte att Du i någon situation skall känna dig förlöjligad eller hånad. Det är sådant som skapar osäkerhet och gör dig blyg.
Blyg var Du ingalunda i går när vi tog en tur till Skånegläntan. När vi kom dit var vi ensamma, men efter ett tag dök Oliver 16 månader upp med sin mamma. Du blev genast förtjust i honom och var ett tag som ett riktigt häftplåster på honom. Om han gick i väg kom Du efter och ville ge honom saker och krama honom.
tisdag 26 november 2002
Ingen förskola i dag. Känns lite trist faktiskt. Även jag börjar vänja mig vid den miljön. I stället för stoj och lek blev det en förmiddagslur för dig i dag. Jag hade tänkt gå ut i en park med dig, men det regnade så mycket att det inte gick. Som tur är var Du rätt trött, så det var inga större problem att få dig att sova. Hoppas att vädrets makter tillåter utomhusaktivitet efter lunch i stället. Jag nämnde i går att barnvagnen börjar accepteras igen. Det vekar också som Du börjar äta bättre efter en tid av extrem selektivitet
måndag 25 november 2002
Måndag igen och en rätt så grådaskig sådan. I bland känns det som helgerna bara rusar i väg. I lördags träffade Du farmor, farfar och farbror Fausto hemma hos farfar och i går var Du hemma hos Hugo och träffade alla dina BVC-kompisar. Du höll dig lite på din kant i början, men efter ett tag var Du väldigt social. Det verkar som om Du är speciellt förtjust i Moses. Moses är Johan och Margots pojke och han har alltid framstått som den känsligaste i gruppen, men Du har alltid dragits lite extra till honom. Du kanske gillar att ha initiativet. När vi åkte buss i lördags blev Du uppvaktad av en pojke i din ålder. Han närmade sig dig på det sättet Du själv brukar närma dig andra barn när du är intresserad. Men istället för att flörta tillbaka blev Du närmast besvärad. Du kanske inte gillar att bli överrumplad. Du kanske vill ha kontroll över situationen och själv bestämma över närheten till andra barn. Moses som är en blyg ung man passar då in som hand i handsken i din värld. En annan teori är att Du föredrar veka konstnärssjälar framför attackerande sportkillar. Vi lämnade i alla fall festligheterna när Du var som mest upp i varv eftersom vi tänkte titta på en lägenhet i närheten (Tideliusgatan).
Under förmiddagen var vi för tredje gången på den öppna förskolan. Jag lyckades för första gången ta dig dit med vagn. Verkar som den värsta protesten mot vagnåkning har lagt sig. Väl där träffade vi bland annat BVC-kompisen Vincent och hans mamma Johanna för andra dagen i rad. Tyckte annars att det verkade vara glesare i dag än förra veckan. Det kanske är nåt som går eller så var folk bara måndagströtta. Man börjar annars känna igen de som går där nu och det känns också som att Du börjar känna dig mer och mer hemma där. I morse fick Du inledningsvis en rejäl dos med rutschkana eftersom det inte var så mycket ungar runt den just då. Du verkade inte heller lika mån om att jag skulle följa dig hela tiden och det känns som Du utvecklas socialt för varje dag vi går dit.
fredag 22 november 2002
I stället för förskola blev det tvättstugan i dag. Just nu ligger Du och sover och jag sitter och väntar på att den sista vändan tvätt skall bli klar. Eller rättare sagt så väntar jag på att Du skall vakna. Tvätten är nog torr sedan länge, men jag vill inte gärna gå dit själv. Du har i och för sig inte sovit mer än en dryg timme, så jag kanske inte skall väcka dig än. Hoppas att vi kommer ut en liten stund innan dagen förvandlas till kväll. Du får ju inte ut så mycket av det om det är mörkt. Men å andra sidan kanske det inte gör så mycket om tempot är lite lugnare i dag eftersom helgen kommer bjuda på en hel del aktivitet för din del. I morgon skall vi hem till din farfar för att äta kräftsoppa. Det har blivit någon slags tradition för honom att samla i hop kräftskalen efter sommarens kräftskivor och göra en fond som fryses ner för att tillagas i novembermörkret. Vet inte riktigt hur mycket sommarens kräftskal gör men gott brukar det bli. På söndag blir det förhoppningsvis än livligare för dig då vi skall över till din kompis Hugos föräldrar Lasse och Åsa. Där kommer även dina övriga BVC-kompisar vara. Det var din mamma och ett gäng andra BVC-mammor som förra hösten när ni barn bara var några månader gamla började träffas vid Nytorget. Nu var det med vissa undantag ett tag sedan Du träffade gänget så det skall bli spännande att se hur Du reagerar.
I bland undrar jag egentligen hur mycket Du begriper. När jag i morse satt mig på det heligaste, stoppade jag i Teletubbis-kassetten i videon för att Du skulle vara sysselsatt under tiden. Efter ett tag tystnade helt plötsligt ljudet, men Du kom inte springande som Du brukar när Du råkat trycka på fel knapp. I stället hördes nästan ingenting i ett par minuter. Jag reflekterade inte speciellt mycket på det, utan drog slutsatsen att Du för en stund fokuserade på något annat i stället. Men helt plötsligt hörde jag att kassetten sattes på igen just på ditt favoritställe. Du måste alltså ha snabbspolat fram till det stället och sedan lyckats stanna spolningen. Kan inte förstå det på något annat sätt än att det var en ren tillfällighet men ändå. Faktum är att Du på egen hand lyckades trycka på snabbspolningen och spola fram till ditt favoritavsnitt där Du också lyckades stanna bandet. Även om det här var ren tur skall man inte underskatta dig. Du begriper nog betydligt mer än vad Du språkligt kan ge uttryck för.
torsdag 21 november 2002
Vi var på förskolan i dag igen. Du verkade aningen mer orolig idag än igår. Kan ha berott på att rutschkanan var betydligt populärare denna förmiddag. Du kände kanske att Du var tvungen att anpassa dig och ta hänsyn till de andra barnen. Möjligen förstod Du i dag att Du faktiskt bara var en av många. De vuxna var inte där för just din skull utan de hade alla sina egna barn som de följde lite extra. Insikten att allt ljus inte alltid är på en själv är naturligtvis inte så lätt, men förmodligen en nyttig lärdom att ta med dig när Du snart skall doppa tårna på ett dagis. Tänk de barn som är hemma tills de börjar skolan. I sju års tid har de ständigt varit i strålkastarljuset och aldrig behövt vänta på sin tur. Krocken måste då bli monumental när man inser att man helt plötsligt bara är en av 20 som alla är lika viktiga i frökens ögon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)