onsdag 20 november 2002


Det var ett snöblandat regnrusk som föll från himlen när vi steg upp i morse och man kände sig rejält muggig. Du hade dessutom forsat omkring i våran säng hela natten så din mammas och min nattsömn blev rejält lidande. Trots detta bar jag i väg dig till Borgmästargatan för mitt första möte med den öppna förskolan där. Jag fick bära dig eftersom Du fortfarande tvärnobbar vagnen och tiden var alldeles för knapp för en promenad. Inledningsvis var Du lite avvaktande och höll dig gärna fast vid mig, men efter ett tag stormade Du omkring som fisken i vattnet. Jag förstår att ditt behov av att träffa andra barn är omättligt. Det är ju egentligen först i mötet med andra barn man socialiseras, dvs blir den man är. Jag och din mamma kan ju egentligen inte forma dig. Vi kan ge dig den nödvändiga kärleken och tryggheten, men för att bli till måste Du relatera till andra som är som du. Din nyfikenhet och förundran över dina jämngamla kompisar eller din vilja att kommunicera med andra barn kan inte ersättas av något. Att se dig försiktigt klappa på ett annat barn eller komma fram och ge någon annan den nallebjörn Du bär på ger mig gåshud.

På förskolan såg jag verkligen hur Du levde. Bland andra barn och mängder av leksaker sög Du åt dig varenda minut. Bland leksakerna var Du Speciellt förtjust i rutschkanan som Du skrattandes åkte både fram- och baklänges. I bland var Du så otålig att Du nästan knuffade ner andra barn i din iver att själv få åka en gång till. Aldrig på något elakt sätt och ingen kom till skada. Du var bara så inne i själva leken att allt som stoppade upp den gjorde dig lite otålig. Du skall veta att din pappa blev alldeles varm i hela kroppen när jag såg din glädje och entusiasm bland alla barnen och alla leksaker. Och så fort Du hittade något Du kände igen kom Du glatt springande till mig för att visa din fångst. Men högst upp på rangordningen stod alltid rutschkanan. Den kom Du hela tiden tillbaka till. Funderade faktiskt på att köpa dig en i julklapp. Fast den skulle å andra sidan ta ganska stor plats. Dessutom tröttnar Du förmodligen på saker som Du ständigt har tillgång till. Att äga saker man uppskattar är inte alltid bästa lösningen. En av livets ljuvligheter är att längta. Eller ”känna saken” som din mamma skulle uttrycka det. Jag minns att när jag jobbade och satt på bussen hem kunde fyllas av en enorm saken av dig och din mamma. Vetskapen om att jag inom en inte allt för avlägsen framtid skulle få möta era glittrande leenden gjorde mig alldeles vimmelkantig. Betydelsen av längtan kan nog användas på livets alla områden. Om man äter russin hela dagarna blir det till slut ganska tråkigt. Ständig fritid gör inte heller någon människa lycklig. Om man får allt man vill ha när man vill ha det blir livet ganska trist i längden. Så jag tror lyckans hemlighet ligger i dess ändlighet. Även om Du Lova som 1½-åring naturligtvis inte resonerar på det sättet tror jag att den lycka och glädje Du känner över vissa saker grundas i ”vetskapen” om att den här situationen är unik och det gäller att doppa sig ordentligt. Tyvärr tror jag vi vuxna tappat mycket av den situationsbundna lycka ett barn kan känna. Kännedomen om en morgondag är inte alltid av godo. Att kunna känna lyckan i nuet trots vetskapen om morgondagens existens är en av livets stora konster och jag måste erkänna att din närvaro gör den konsten mycket lättare. När jag ser dig så totalt uppslukas av nuet spelar ingenting annat någon roll. Då är det bara Du och nu som finns i min värld.

Utanför fönstret har snön börjat falla igen och inifrån sovrummet hörs inga tecken på att Du är på väg och vakna.  Jag skall nog gå in och försiktigt få dig att vakna till liv. Sedan tänkte jag ge dig ett lite matigare mellanmål än vanligt eftersom vi i kväll skall hem till moster Lisa och fira hennes 25-årsdag. Hon fyllde i och för sig år redan i lördags, men i dag är det din mormors och våran tur att lyfta på hatten. Din mamma kommer dit direkt från skolan, så Du och jag får klara av resan själva. Hoppas Du inte protesterar alltför mycket när Du skall sätta dig i vagnen. Jag bytte förresten tvättid från torsdag till fredag så att vi kan gå till förskolan i morgon igen. På fredag är det ändå bara för spädbarn så då kanske det passar bra att stanna hemma och tvätta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar